Länsstyrelserna handlar på uppdrag av regeringen

Länsstyrelserna i Sverige inrättades redan år 1634, då Axel Oxenstierna reformerade statsförvaltningen i Sverige. Myndighetens främsta uppgifter från allra första början var att agera som ett överordnat polisväsende i sina respektive områden. Områdena styrdes av en tillsatt landshövding. Denne hade huvudansvaret för bland annat att övervaka domstolarna, se till att fogdarna drev in skatt, se till att undersåtarna hade det bra i distriktet och även att se till att det inte blev uppror. Länsstyrelserna och landshövdingen agerade på direkt uppdrag av kungen och landshövdingen fick på sikt hjälp av flera medhjälpare, till exempel landssekreteraren och landskamreren.

Länsstyrelserna styrs av landshövdingar vilka bar uniform fram till 1958

Länsstyrelserna och deras roll idag

En omorganisering för att stärka rollen för myndigheten gjordes den 1 juni 1991. Detta gjorde att ett flertal uppgifter delegerades vidare från statliga länsorgan till länsstyrelsen. Länsstyrelserna är i dagsläget inte längre underställda kungamakten, utan handlar istället på uppdrag av regeringen. Landshövdingarna har gentemot befolkningen numer mest en symbolisk roll där det ingår att vara en god turistambassadör för sina respektive områden. Själva myndigheten arbetar dock som lokala företrädare för regeringen, med huvuduppgift att se till att de mål som regeringen implementerat uppnås i deras distrikt.

Länsstyrelserna styrs alltså än idag av sina respektive landshövdingar som utses av regeringen. Även landshövdingens närmaste medarbetare, länsöverdirektören eller länsrådet, tillsätts centralt efter nominering av regeringen. Bland verksamhetsområdena för myndigheten idag kan nämnas bland annat ett övergripande ansvar för trafikföreskrifter, livsmedelskontroll, regional tillväxt, olika frågor som berör klimat och miljö, frågor rörande jämställdhet och integration och frågor inom lantbruk och naturvård. Myndigheten har alltså än idag ett stort inflytande och kan inte sägas vara utdaterad eller en relik från ett förgånget samhälle.

Landshövdingen – representation och arbete

Länsstyrelserna har alltså landshövdingen som sin högsta chef. Som tidigare nämnts har denne en stark representativ roll när det kommer till att marknadsföra sitt län. Landshövdingens arbetsuppgifter innebär dock inte bara mingel och invigningar av nya kulturhus, de är också av mer seriös natur. Som representant för den svenska regeringen är det viktigt att landshövdingen bär det yttersta ansvaret för att de beslut som fattas centralt också kan integreras på ett fungerande sätt på lokal nivå. Att landshövdingen arbetar aktivt för att tillväxten i regionen ska maximeras är också något som förväntas.

Länsstyrelserna är således det organ som landshövdingarna har till sitt förfogande i sitt arbete. Rollen för landshövdingen kan sägas vara av dubbel natur. De ska inte bara representera regeringen i sina respektive distrikt, de ska också representera länets intresse inför regeringen. Numera har den något pompösa synen på landshövdingens ämbete förändrats men ända fram till mitten av 1900-talet hade de plikt att klä sig i så kallad landshövdingeuniform i de fall som resor inom länet skulle företas. Sedan regeringen övertog ansvaret slipper dock landshövdingarna både uniform och titeln konungens befallningshavande.

Länsstyrelser i Sverige och Europa

Länsstyrelserna och landshövdingarna är inte ett uteslutande svenskt fenomen. Finland hade samma ordning ända fram till år 2009 och andra av våra närmaste grannar har kvar denna ordning. I Norge kallas länen fylken och landshövdingen fylkesmann, medan Danmark har sin statsamtmand. I övriga Europa finns motsvarande befattning i Österrike, Tyskland, Frankrike och Storbritannien. Uppdelningen av ett land i distinkta områden, oavsett om de kallas län, fylken eller något annat, har i alla tider underlättat för makthavare att hålla koll på alla delar av sitt rike och maximera produktiviteten och skatteintäkterna från dessa. Så visst fyller länsstyrelsen en funktion än idag.

Länsstyrelserna och spel

Ska man ansöka om att få ha bingoverksamhet eller anordna ett lotteri är det länsstyrelsen eller kommunen som ger det tillståndet. Landstingen i sverige lägger mycket fokus på att lära sig mer om spelmissbruk.